Mamman tycker nu att barnet är tillräckligt gammalt för att delta i en lärarledd aktivitet. Medborgarskolan blev det. Danslek för två -treåringar. Tänkte väl innan att det kanske är så att hon är lite för stor, att det kanske är lite för många snorungar där, men, nästa grupp var för 4-5 åringar, så då kändes det som om hon skulle vara för liten.
Hursomhelst.
Fredagkvällen ägnades åt pepp-talk inför nya aktiviteten och det var ett mycket glatt barn som på lördagförmiddagen hoppade in i bilen med lilla ryggsäcken fullpackad med danskläder och banan. Väl framme bytte vi om -fortfarande lika glad -och gick sen in i salen. -Som var full av bebisar. Kajsa blev sur. Det var rörigt, oorganiserat, dålig musik. Kajsa ruttnade ur fullständigt. Det var under hennes värdighet. När alla ungar gemensamt skulle krypa omkring på knäna, så kröp hon helt resolut ut ur salen. Hon vände rumpan mot mej och kröp ut i korridoren. Där satte hon sig och glodde surt på mej under lugg.
Det var bara att byta om och åka hem. Det blir till att försöka byta grupp. Bättre att vara minst och se upp till dom stora, än att att vara störst och tvingas leka bebislekar med småglin som luktar blöjja.
Vi får se hur det går nästa helg.
Det är det här som är livet!
-
Jag fyller år idag. Egentligen bryr jag mig inte om det så mycket, men har
fått så många underbart härliga ”Grattis mannen!” på Fejjan att jag kände
att ja...
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar